Ledsen
Varför gör jag så här mot mig själv??
Jag tror typ att de ska bli bättre men blir bara så ledsen hela tiden...
Visst jag var livrädd med alexander i magen å allt efteråt...de har inte släppt än heller...
Men varför är jag så rädd??Varför kan jag bara inte släppa taget??
Blir tokig på mig själv, har till och med funderat på att gå å prata med någon, men komme dom förstå elle komme de bara bli så att jag får låtsas bli bättre...???
Den ständiga oron tär på en, hur länge komme jag orka?? känner nu att jag kommer bryta i hop vilken dag som helst...
men vad ska jag säga?Komme du/ni förstå?? Kommer du/ni ta det rätt??
Varför ska jag avra så konstig??Varför ska detta drabba mig??
Kan jag inte få vara glad och njuta av detta istället?
Visst jag njuter för fullt av att få vara alexanders mamma och jag fick ett nytt hopp i mitt liv!!! Men den där rädslan kryper sig fram hela tiden...
Inget blir bättre av allt tjat...
Visst du är mormor men nej jag orkar inte....å ja jag är rädd...
Visst du är farmor men nej fortfarande så är jag rädd och ingen ork...
Vill bara få ork och mod att kunna prata om de men jag bryter bara ihop...å de är nått jag ej orkar med just nu.
Älskar dig alexander, för alltid i mitt hjärta!! <3
Jag tror typ att de ska bli bättre men blir bara så ledsen hela tiden...
Visst jag var livrädd med alexander i magen å allt efteråt...de har inte släppt än heller...
Men varför är jag så rädd??Varför kan jag bara inte släppa taget??
Blir tokig på mig själv, har till och med funderat på att gå å prata med någon, men komme dom förstå elle komme de bara bli så att jag får låtsas bli bättre...???
Den ständiga oron tär på en, hur länge komme jag orka?? känner nu att jag kommer bryta i hop vilken dag som helst...
men vad ska jag säga?Komme du/ni förstå?? Kommer du/ni ta det rätt??
Varför ska jag avra så konstig??Varför ska detta drabba mig??
Kan jag inte få vara glad och njuta av detta istället?
Visst jag njuter för fullt av att få vara alexanders mamma och jag fick ett nytt hopp i mitt liv!!! Men den där rädslan kryper sig fram hela tiden...
Inget blir bättre av allt tjat...
Visst du är mormor men nej jag orkar inte....å ja jag är rädd...
Visst du är farmor men nej fortfarande så är jag rädd och ingen ork...
Vill bara få ork och mod att kunna prata om de men jag bryter bara ihop...å de är nått jag ej orkar med just nu.
Älskar dig alexander, för alltid i mitt hjärta!! <3
Kommentarer
Trackback
