Bekymrad
Ja det händer verkligen något varje dag med Alexander på hans dagis, kan inte personalen se till barnen eller vad är problemet?? Jag vill inte vara orolig varje gång telefonen ringer.Jag blir alldeles svettig och tror att det ska vara från dagiset och att något hemskt ska ha hännt alexander. Ja man blir så nojig om han lyckas göra illa sig 3 dagar i rad. Han kanske har varit på dagiset 17 dagar allt som allt och då har han gort illa sig 8 dagar av dessa 17. Ska det vara så? Och det värsta är ju att han har gjort illa sig på lika dana sätt hela tiden, fast man sagt åt personalen att hålla koll på han när han tex ska åka kana eller ska klättra för han klarar det inte själv. Men ändå så kommer han hem med uppsvullen läpp, uppsvullen haka och öm näsa för han har RÅKAT trilla framlänges ner för ruschekanan.
Ska man våga ha han där på dagiset eller vad ska man göra? Samtidigt vet jag att dom är underbemmanade för dom har ringt och fråga om vikare flera gånger och dom har aldrig tid med barnen. Skaffa mer personal eller så får dom fan skära ner på barnen. Så här kan de väl inte få fortsätta??
Jaja i måndags så var det dags för rul. Och jag var verkligen jätte nervös och jag tror även marcus var lite nervös.
Men kom in där i det lilla rummet och la mig på britsen och drog upp tröjan. Han smetade på den kalla geggan och där på skärmen dök en liten krabat upp =)
Och ja det var bara en som tur var!!Så nu behöver jag inte vara så skrajsen längre =) Och allt såg så bra ut.
Blev flyttad på datum så den lilla skiten är beräknad till den 23 oktober!
Så de är faktist ett faktum att alexander ska bli STORE BROR!!!!!
Nu ska jag kolla vidare sedan ringa älsklingen!
Ha en bra kväll!
Ska man våga ha han där på dagiset eller vad ska man göra? Samtidigt vet jag att dom är underbemmanade för dom har ringt och fråga om vikare flera gånger och dom har aldrig tid med barnen. Skaffa mer personal eller så får dom fan skära ner på barnen. Så här kan de väl inte få fortsätta??
Jaja i måndags så var det dags för rul. Och jag var verkligen jätte nervös och jag tror även marcus var lite nervös.
Men kom in där i det lilla rummet och la mig på britsen och drog upp tröjan. Han smetade på den kalla geggan och där på skärmen dök en liten krabat upp =)
Och ja det var bara en som tur var!!Så nu behöver jag inte vara så skrajsen längre =) Och allt såg så bra ut.
Blev flyttad på datum så den lilla skiten är beräknad till den 23 oktober!
Så de är faktist ett faktum att alexander ska bli STORE BROR!!!!!
Nu ska jag kolla vidare sedan ringa älsklingen!
Ha en bra kväll!
trött
Ja har helt glömt bort det men i lördags så var det släktträff på min farfars sida och det var väl runt 76 personer där. Åt god mat och träffade massa människor som jag typ aldrig sett =)
Och idag har vi varit på 70 års fest.Det var Marcus farmor som blev hela 70år. maten iag var väl inte så mycket att hurra över och sen visste inte personalen på haganäs att det var nötter i tårtan så både marcus och emil blev dåliga eftersom dom är nötallergiker.
Jag som hade tänkt att jag å alexnader skulle hinna träffa erica å emira nu i helgen men så blev det ju inte. Hoppas bara att man kan träffa hon snart för nu var de att tag sen och jag aknar henne.
jaja har en övertrött pojk som håller på att river övervåningen just nu, ska för söka få han att sova nu för han ska upp tidigt på dagis imån och de lär ju inte blir en glad och rolig morgon för lite morgon trött är han =)
Själv är man dunder trött åxå för allt har gått i ett hela helgen kan man säga.
Ska höa med älsklingen om vi kan se 1 eller 2 avsnitt av OTH.
får skriva mer imån!
God natt!
Och idag har vi varit på 70 års fest.Det var Marcus farmor som blev hela 70år. maten iag var väl inte så mycket att hurra över och sen visste inte personalen på haganäs att det var nötter i tårtan så både marcus och emil blev dåliga eftersom dom är nötallergiker.
Jag som hade tänkt att jag å alexnader skulle hinna träffa erica å emira nu i helgen men så blev det ju inte. Hoppas bara att man kan träffa hon snart för nu var de att tag sen och jag aknar henne.
jaja har en övertrött pojk som håller på att river övervåningen just nu, ska för söka få han att sova nu för han ska upp tidigt på dagis imån och de lär ju inte blir en glad och rolig morgon för lite morgon trött är han =)
Själv är man dunder trött åxå för allt har gått i ett hela helgen kan man säga.
Ska höa med älsklingen om vi kan se 1 eller 2 avsnitt av OTH.
får skriva mer imån!
God natt!
se mig
Idag är det sånnt där värder ute som det alltid är innan sommaren verkligen kommer. Ena stunden lyser solen och det är varmt och andra stunden så är det stora svarta moln som täcker hela himlen. Så allt blir mörkt och dystert.
Precis så pendlar mitt liv just nu, jag kan vara jätte glad och allt ser ljust ut på morgonen när man kliver upp, men sen på bara någon sekund så förändras de dära härliga känslan till en stor sten i bröstet som gör de svårt att andas. Och allt ser då på en gång bäcksvart ut. Känns som att jag sitter fast i en berg och dal bana och inte kan ta mig ur den, att jag måste sitta och åka runt i den flera varv till jag själv känner att nu är det nära slutet. Varför ska jag alltid behöva ge upp? varför måste jag vika mig?
det är vid sånna här tillfällen jag verkligen behöver någon att kunna prata med, att kunna lita på.
För jag behöver bolla mina tankar med någon, jag behöver verkligen få säga vad jag tycker och tänker utan att någon ska dum förklara mig på en gång.
Men här så står jag ensam i mörkret kvar och får viska alla minnen, tankar och ord till mig själv.
På de senaste dagarna har jag inte precis kännt mig så älskad, de har istället kännts som att alla vill bli av med mig att jag bara är en stor börda för de flesta.
Borde jag bara försvinna?? Kanske skulle vara bra för mig och alla andra. Ja jag vet faktist inte.
hade massa tankar jag tänkte srkriva här med jag tänkte varför ska jag sitta här med ett falskt leende och skriva mina tankar och funderingar när jag vet att inget kommer kännas bättre. De blir bara jag som kommer må sämre ändå.
Och nu står det helt stilla så då får jag ge upp ännu en gång med att skriva för annars blir det bara mer blask än vad det redan är.
Precis så pendlar mitt liv just nu, jag kan vara jätte glad och allt ser ljust ut på morgonen när man kliver upp, men sen på bara någon sekund så förändras de dära härliga känslan till en stor sten i bröstet som gör de svårt att andas. Och allt ser då på en gång bäcksvart ut. Känns som att jag sitter fast i en berg och dal bana och inte kan ta mig ur den, att jag måste sitta och åka runt i den flera varv till jag själv känner att nu är det nära slutet. Varför ska jag alltid behöva ge upp? varför måste jag vika mig?
det är vid sånna här tillfällen jag verkligen behöver någon att kunna prata med, att kunna lita på.
För jag behöver bolla mina tankar med någon, jag behöver verkligen få säga vad jag tycker och tänker utan att någon ska dum förklara mig på en gång.
Men här så står jag ensam i mörkret kvar och får viska alla minnen, tankar och ord till mig själv.
På de senaste dagarna har jag inte precis kännt mig så älskad, de har istället kännts som att alla vill bli av med mig att jag bara är en stor börda för de flesta.
Borde jag bara försvinna?? Kanske skulle vara bra för mig och alla andra. Ja jag vet faktist inte.
hade massa tankar jag tänkte srkriva här med jag tänkte varför ska jag sitta här med ett falskt leende och skriva mina tankar och funderingar när jag vet att inget kommer kännas bättre. De blir bara jag som kommer må sämre ändå.
Och nu står det helt stilla så då får jag ge upp ännu en gång med att skriva för annars blir det bara mer blask än vad det redan är.
Vecka 19
Min graviditet - BF Ons 14 okt 2009
Uträkning utgår från dagens datum: Fre 15 maj 2009.
Din graviditet startade Tors 8 jan 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Tors 22 jan 2009 (ägglossningen).
Du är på dag 128 av 280. (45,7%).
Du är i vecka 19.
Du har gått 18 fulla veckor och 1 full dag (v18+1).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Ons 14 okt 2009
Du har 152 dagar kvar till beräknad förlossning.
Din graviditet startade Tors 8 jan 2009.
Din menscykel är ca 28 dagar
Du blev gravid ungefär Tors 22 jan 2009 (ägglossningen).
Du är i vecka 19.
Du har gått 18 fulla veckor och 1 full dag (v18+1).
Du är i 4:e kalendermånaden.
Du är i 5:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester två.
Beräknat förlossningsdatum Ons 14 okt 2009
Du har 152 dagar kvar till beräknad förlossning.
Vecka 19: 14 maj - 20 maj 2009
Kroppen: Livmodern växer allt mer och magen börjar få en rund form i profil. Vissa kvinnor kan känna av foglossning omkring den här tidpunkten. Det kan yttra sig som en diffus värk runt bäcken och neråt låren. Under senare delen av graviditeten kan man få problem med ryggen, man kan till viss del motverka det genom allsidig kroppsträning som dessutom gör att man får bättre kondition. Ta gärna promenader, simma eller gympa i den utsträckning och takt som känns behaglig. Cykling är också bra, det stabiliserar bäckenet. Du kan även träna upp samarbetet mellan nerver och muskler i bäckenet genom knipövningar. Dra ihop musklerna i bäckenbotten, mjukt men kraftfullt och håll sedan kvar så länge du kan och släpp sedan efter. Upprepa några gånger. Genom att man lär sig behärska bäckenbotten så underlättas förlossningsarbetet och gör att du snabbt kommer i form efteråt.Fostret: Små ljusa hårstrån sk. lanugohår täcker kroppen och till och med undersidan av fötterna. Det fina fjunet kan finnas kvar på vissa delar av kroppen efter födseln, t.ex på ovansidan av öronen. Ögonbrynen och ögonfransarna börjar markeras och på barnets fingertoppar finns helt unika fingeravtryck. Benen har nu kommit ifatt och är i rätt proportion till kroppen. Barnet ser ut som en färdig människa, i miniatyr.
Bättre sent än aldrig =)
Ja då sitter jag här igen och nu tänker jag verkligen skriva allt som jag tänkte göra sist men sen som vanligt så kom det massa saker i mellan.
Jo jag skrev om att jag är beroende och det är av en blogg. Jag skrev förut om en liten kille som heter Victor och han hade cancer. Tyvärr så dog han blott 1,5 år gammal i april. Varje gång jag var in och lästa om han och hans fina familj i aftonbladet så satt jag i timtal och grinade.Önskade på något vis att jag skulle kunna hjälpa dom, och fram för allt så var jag så förbannad att ett sånnt litet liv är tvungen att lämna sin familj alldelses förtidigt =( Det som jag blev mäst arg över just då var ju att dom fick bo på sjukhuset för lille Victor inte fick somna in hemma med sin familj och sina saker. Att han lärde sig prata,gå osv på sjukhuset. Varför inte låta han få sin sista tid i sitt egna rum? Sen av en renslump så hittade jag en blogg och det visade sig vara en vännina till Victors familj, och på hennes blogg kunde man kolla på en länk som spelade upp jätte fin musik sen var det bilder på fina Victor. Och jag satt där som vanligt och griande så jag fick panik för jag inte kunde andas efter ett tag. Sen hade hon länkat till Victors blogg och där är jag nu fast! Han mamma skriver om hur det är nu i deras familj och lägger även ut massa fina bilder på Victor och hans begrvning. Varje dag flera gånger om så är jag in och kollar om det kommit något inlägg.Fast att jag vet att jag sitter och gråter lika mycket varje gång. Och varje gång blir jag så frustrerad att jag inte kan hjälpa till, så det rätta för mig var att ge en slant till Victors fond. Men vad kan jag göra mer? Varför just han? Hela allt detta har gjort att det känns som en stor sten i mitt bröst och då kommer tanken. Hur känner sig inte då hans familj?!Tycker dom är starka som klarat sig igenom detta.Skulle vilja ge dom styrke kramar hela fmailjen!
Samtidigt så tycker jag att detta har fått upp ögonen på mig mer, jag försöker leva ut dagarna var för sig nu meed Alexander för han är ju i samma ålder nästan och jag vet att jag aldrig skulle klara av att förlora han. Blir tokig att bara tänka den tanken. Så jag har lärt mig att älska han mer än vad det går att göra, och jag vill inte missa en sekund med han. Nackdelen är väl att jag har blivit mer orolig över allt.
Och sen är det väl så att man är väldigt mycket mer känsligare nu när man är gravid också. Jag som är känslig fast jag inte har massa hormoner som spökar.
Nu har jag skrivit om mitt beroende och det kom ju lite sent, men de kom iallafall =)
det dök upp lite saker i mellan så jag fick lägga detta åt sidan för Alexander är prio 1 här hos oss.
Det började natten till torsdagen den 7 maj. Alexander spydde efter han fick välling på natten för han var hungrig, vissta han brukar kunna spy ibland så vi tänkte inge mer på de. Han gick som vanligt på dagiset på torsdagen och när vi skulle hämta han vid 2 tiden så spydde han upp all mat han hade ätit på dagiset. Sen så fick han varken i sig mat eller vätska för de kom bara upp på en gång.På lördagen så verkade det lite bättre och han bettede sig inte som att det var magsjuka längre. Men fortfarande så fick han abra behålla mat och vätska i högst 30 minuter innan de kom upp igen.
Och på detta så har han haft 40 graders feber. På söndagen så började han bli mer och mer slö och vi försökte med allt.
På måndagen så kom jag hem efter jobbet och framor marie sa att han hade sovit hela dagen och när man kollade på han så såg han sjuklig ut. Han gick även ner 1 kg på 3 dagar så man såg revbenen i ryggen.Började räkna ut att vi var inne på 5 dygnet utan mat och vätska så vi ringde till vårdcentralen och vi fick komma in dit på en gång. dom kollade allt möjligt sen fick vi en remiss och dom sa åk in till akuten nu på en gång! Så det var bara att knalla hem och slänga in allt i bilen och fara in till falun. Som tur var så följde marie med in för jag får ju som sagt panik inne på sjukhus. Krppen börjar liksom skaka och jag mår inte alls bra. Väl där inne så gick det faktist mycket fortare än vad det brukar göra och läkarna där fick ju bevis på att han inte fick behålla varken vatten eller vätskeersättning. Så barn läkaren där på akuten sa att magsäcken troligt vis hade blivit infekterad och skadad när han hade spytt så mycket och därför stöter den bort all mat och vätska som kom ner. Så vi blev skickadde till lab för att ta massa blod prover. Alexander var så slö hela tiden så han låg antingen i vagnen eller i min och maries famn. Efter ett tag så fick vi veta att dom skulle lägga in han på avd 34 Och sätta in dropp omedelbart. Fick tag på marcus som jobbade och han skulle åka hem och packa med sig saker till mig och alexander för vi tog ju inget med oss för de var ju brottom in. Så mamma/mormor skjussade sedan in marcus till falun. Där inne på avd 34 blir vi isolerade på ett litet rum för en läkare klassar oss som magsjuka och det smittar. Kommer in 3 läkare som ska sätta dropp på han, men dom sticker och sticker han i över 1 timme och lyckas inte. Jag har aldrig mått så dåligt över att se mitt barn ligga där och plågas. det slutade med att dom gav upp och sa att vi skulle försöka få i han vad som helst. Hela den natten höll jag på och inte kunde jag sover efter att alexander somnade eller, de var barnskrik hit och dit, jag låg där på helspänn eftersom jag har fobi för sjukhus. Samtidigt som jag ligger där och kollar på min son som ser helt förstörd ut så brister jag i tårar. Marcus kunde inte vara kvar för han skulle jobba dagen efter så där låg man själv och var livrädd. Mitt i allt där mitt i natten så kommer den där snälla sköterskan in som var så snäll mot oss hela tiden. Hon såg att jag låg och torkade tårar och hon satt sig ner för att prata lite. Jag berättade att jag hade fobi för sjukhus och att jag är gravid och det börjar bli lite tungt.Vi kom överrens om att marcus skulle få sova kvar där nästa natt med mig för då skulle han inte jobba nå mer. Sen sa hon även att jag skulle försöka få in någon på dagen som kunde hjälpa mig. Så på tisdagen så kom marie inoch jag fick duscha av mig och vila lite. inte för att de hjälpte så mycket med den där duschen var välbehövd! Läkare sprang in och ut hela tiden den ena sa en sak den andra sa en annan sak och den tredje sa en tredje sak så man visste inget. Alexander blel bara dåligare och dåligare. Han hade inte kissat på 1 dygn och då började deras oroklockar ringa. Så vi fick på oss några timmar att få i han vätska annars skulle de bli sond matningen genom näsan.Vi höll på hela dagen timmarna gick så långsamt.
sen blev det byte av sköterskor och Läkare och vi fick en helt underbar läkare som verkligen förstog min frustation. Hon betämmde på en gång att vi skulle fortsätta försöka ge hen vätska och sen skulle dom prova sätta dropp igen. Och alexander fick syn på en MER flaska och det ville han ha så de var bara att springa bner till butiken och köpa lite flaskor och försöka få i han så mycket som möjligt. Han fick embla på hela kroppen för dom visste inte vart dom skulle hitta en bra ådra.Dom kunde lugna mig med att hon som skulle försöka sätta kanylen denna gång var specialist. Och om de inte skulle gå denna gång så skulle dom inte hålla på lika länge utan då skulle dom sätta in sondet på engång istället. Men vi fick i han massa MER men de räckte inte för han hade fort farande inte kissat. så precis när marcus kom in efter jobbet så började dom kolla vart dom skulle sätta kanylen. Och dom satt den i foten på första försöket!! Så dropp blev det och han somnade nästan på en gång. Sov hela natten gjorde han då och vi ficki han välling som han fick behålla sen på onsdagens morgon. man såg att han var piggare och att vätskedroppet hade gjort susen på han. Läkarna kom in sen när dom ahde rond och sa att vi skulle få åka hem den dagen!! har aldrig kännt mig så glad över att få lämna ett sjukhus =)
Vi kom väl hem vid 3 tiden på onsdagen och sen dess har det gått sakta med säkert framåt. Nu är han piggare och äter pencellin mot öron och ögon inflamationen han åkte på eftersom hans kropp var nedbruten.
Därför har vi varit lite off i några dagar, men vi är tillbaka nu och jag vill tacka för alla fina sms jag fått. Det har hjälpt mig genom dessa dagar och det gör mig glad och starkare när jag ser hur mycket Alexander betyder för alla nadra åxå.
Han är pigg nu och tycker om att få besök så igår komk mormor och morbror hit och alexander var överlycklig.
Så dörrarna står öppna! =)
Oj nu känner jag att jag har fått skriv kramp i armen och fingrarna. blev lite längre än vad jag trodde. jg som skulle skriva om graviditeten också, men de får bli i ett annat inlägg för nu ska jag vila lite.
Ha en bra dag!
Jo jag skrev om att jag är beroende och det är av en blogg. Jag skrev förut om en liten kille som heter Victor och han hade cancer. Tyvärr så dog han blott 1,5 år gammal i april. Varje gång jag var in och lästa om han och hans fina familj i aftonbladet så satt jag i timtal och grinade.Önskade på något vis att jag skulle kunna hjälpa dom, och fram för allt så var jag så förbannad att ett sånnt litet liv är tvungen att lämna sin familj alldelses förtidigt =( Det som jag blev mäst arg över just då var ju att dom fick bo på sjukhuset för lille Victor inte fick somna in hemma med sin familj och sina saker. Att han lärde sig prata,gå osv på sjukhuset. Varför inte låta han få sin sista tid i sitt egna rum? Sen av en renslump så hittade jag en blogg och det visade sig vara en vännina till Victors familj, och på hennes blogg kunde man kolla på en länk som spelade upp jätte fin musik sen var det bilder på fina Victor. Och jag satt där som vanligt och griande så jag fick panik för jag inte kunde andas efter ett tag. Sen hade hon länkat till Victors blogg och där är jag nu fast! Han mamma skriver om hur det är nu i deras familj och lägger även ut massa fina bilder på Victor och hans begrvning. Varje dag flera gånger om så är jag in och kollar om det kommit något inlägg.Fast att jag vet att jag sitter och gråter lika mycket varje gång. Och varje gång blir jag så frustrerad att jag inte kan hjälpa till, så det rätta för mig var att ge en slant till Victors fond. Men vad kan jag göra mer? Varför just han? Hela allt detta har gjort att det känns som en stor sten i mitt bröst och då kommer tanken. Hur känner sig inte då hans familj?!Tycker dom är starka som klarat sig igenom detta.Skulle vilja ge dom styrke kramar hela fmailjen!
Samtidigt så tycker jag att detta har fått upp ögonen på mig mer, jag försöker leva ut dagarna var för sig nu meed Alexander för han är ju i samma ålder nästan och jag vet att jag aldrig skulle klara av att förlora han. Blir tokig att bara tänka den tanken. Så jag har lärt mig att älska han mer än vad det går att göra, och jag vill inte missa en sekund med han. Nackdelen är väl att jag har blivit mer orolig över allt.
Och sen är det väl så att man är väldigt mycket mer känsligare nu när man är gravid också. Jag som är känslig fast jag inte har massa hormoner som spökar.
Nu har jag skrivit om mitt beroende och det kom ju lite sent, men de kom iallafall =)
det dök upp lite saker i mellan så jag fick lägga detta åt sidan för Alexander är prio 1 här hos oss.
Det började natten till torsdagen den 7 maj. Alexander spydde efter han fick välling på natten för han var hungrig, vissta han brukar kunna spy ibland så vi tänkte inge mer på de. Han gick som vanligt på dagiset på torsdagen och när vi skulle hämta han vid 2 tiden så spydde han upp all mat han hade ätit på dagiset. Sen så fick han varken i sig mat eller vätska för de kom bara upp på en gång.På lördagen så verkade det lite bättre och han bettede sig inte som att det var magsjuka längre. Men fortfarande så fick han abra behålla mat och vätska i högst 30 minuter innan de kom upp igen.
Och på detta så har han haft 40 graders feber. På söndagen så började han bli mer och mer slö och vi försökte med allt.
På måndagen så kom jag hem efter jobbet och framor marie sa att han hade sovit hela dagen och när man kollade på han så såg han sjuklig ut. Han gick även ner 1 kg på 3 dagar så man såg revbenen i ryggen.Började räkna ut att vi var inne på 5 dygnet utan mat och vätska så vi ringde till vårdcentralen och vi fick komma in dit på en gång. dom kollade allt möjligt sen fick vi en remiss och dom sa åk in till akuten nu på en gång! Så det var bara att knalla hem och slänga in allt i bilen och fara in till falun. Som tur var så följde marie med in för jag får ju som sagt panik inne på sjukhus. Krppen börjar liksom skaka och jag mår inte alls bra. Väl där inne så gick det faktist mycket fortare än vad det brukar göra och läkarna där fick ju bevis på att han inte fick behålla varken vatten eller vätskeersättning. Så barn läkaren där på akuten sa att magsäcken troligt vis hade blivit infekterad och skadad när han hade spytt så mycket och därför stöter den bort all mat och vätska som kom ner. Så vi blev skickadde till lab för att ta massa blod prover. Alexander var så slö hela tiden så han låg antingen i vagnen eller i min och maries famn. Efter ett tag så fick vi veta att dom skulle lägga in han på avd 34 Och sätta in dropp omedelbart. Fick tag på marcus som jobbade och han skulle åka hem och packa med sig saker till mig och alexander för vi tog ju inget med oss för de var ju brottom in. Så mamma/mormor skjussade sedan in marcus till falun. Där inne på avd 34 blir vi isolerade på ett litet rum för en läkare klassar oss som magsjuka och det smittar. Kommer in 3 läkare som ska sätta dropp på han, men dom sticker och sticker han i över 1 timme och lyckas inte. Jag har aldrig mått så dåligt över att se mitt barn ligga där och plågas. det slutade med att dom gav upp och sa att vi skulle försöka få i han vad som helst. Hela den natten höll jag på och inte kunde jag sover efter att alexander somnade eller, de var barnskrik hit och dit, jag låg där på helspänn eftersom jag har fobi för sjukhus. Samtidigt som jag ligger där och kollar på min son som ser helt förstörd ut så brister jag i tårar. Marcus kunde inte vara kvar för han skulle jobba dagen efter så där låg man själv och var livrädd. Mitt i allt där mitt i natten så kommer den där snälla sköterskan in som var så snäll mot oss hela tiden. Hon såg att jag låg och torkade tårar och hon satt sig ner för att prata lite. Jag berättade att jag hade fobi för sjukhus och att jag är gravid och det börjar bli lite tungt.Vi kom överrens om att marcus skulle få sova kvar där nästa natt med mig för då skulle han inte jobba nå mer. Sen sa hon även att jag skulle försöka få in någon på dagen som kunde hjälpa mig. Så på tisdagen så kom marie inoch jag fick duscha av mig och vila lite. inte för att de hjälpte så mycket med den där duschen var välbehövd! Läkare sprang in och ut hela tiden den ena sa en sak den andra sa en annan sak och den tredje sa en tredje sak så man visste inget. Alexander blel bara dåligare och dåligare. Han hade inte kissat på 1 dygn och då började deras oroklockar ringa. Så vi fick på oss några timmar att få i han vätska annars skulle de bli sond matningen genom näsan.Vi höll på hela dagen timmarna gick så långsamt.
sen blev det byte av sköterskor och Läkare och vi fick en helt underbar läkare som verkligen förstog min frustation. Hon betämmde på en gång att vi skulle fortsätta försöka ge hen vätska och sen skulle dom prova sätta dropp igen. Och alexander fick syn på en MER flaska och det ville han ha så de var bara att springa bner till butiken och köpa lite flaskor och försöka få i han så mycket som möjligt. Han fick embla på hela kroppen för dom visste inte vart dom skulle hitta en bra ådra.Dom kunde lugna mig med att hon som skulle försöka sätta kanylen denna gång var specialist. Och om de inte skulle gå denna gång så skulle dom inte hålla på lika länge utan då skulle dom sätta in sondet på engång istället. Men vi fick i han massa MER men de räckte inte för han hade fort farande inte kissat. så precis när marcus kom in efter jobbet så började dom kolla vart dom skulle sätta kanylen. Och dom satt den i foten på första försöket!! Så dropp blev det och han somnade nästan på en gång. Sov hela natten gjorde han då och vi ficki han välling som han fick behålla sen på onsdagens morgon. man såg att han var piggare och att vätskedroppet hade gjort susen på han. Läkarna kom in sen när dom ahde rond och sa att vi skulle få åka hem den dagen!! har aldrig kännt mig så glad över att få lämna ett sjukhus =)
Vi kom väl hem vid 3 tiden på onsdagen och sen dess har det gått sakta med säkert framåt. Nu är han piggare och äter pencellin mot öron och ögon inflamationen han åkte på eftersom hans kropp var nedbruten.
Därför har vi varit lite off i några dagar, men vi är tillbaka nu och jag vill tacka för alla fina sms jag fått. Det har hjälpt mig genom dessa dagar och det gör mig glad och starkare när jag ser hur mycket Alexander betyder för alla nadra åxå.
Han är pigg nu och tycker om att få besök så igår komk mormor och morbror hit och alexander var överlycklig.
Så dörrarna står öppna! =)
Oj nu känner jag att jag har fått skriv kramp i armen och fingrarna. blev lite längre än vad jag trodde. jg som skulle skriva om graviditeten också, men de får bli i ett annat inlägg för nu ska jag vila lite.
Ha en bra dag!
........................
Tänkte sätta mig här och skriva ner en massa saker som har hännt och kommer hända. för tyvärr så har de inte funnits tid eller ork till att sitta här och skriva massa inlägg.Vet jag säger hela tiden att jag ska skärpa till mig och börja skiva oftare men med mitt minne så glömms det bort sen komme jag på de när de är för sent =(
Men de är ju så att jag har blivot beroende av att kolla en blogg och allt runt om den och när jag gör de så gråter jag mass viss av tårar och jag blir helt slut. och detta hände prcis så nu är jag helt tom och komme inte på så mycket att skriva.
Och i denna stund ser jag åxå att det är dags att bege sig till dagiset och hämta hem busungen alexnader åxå.
Så jag får helt enklet försöka komma på det tills ikväll eller imorgon så får ni ett inlägg då, och då ska jag försöka att inte läsa bloggen innen för då är de kört igen =(
Så ha en fortsatt bra dag allesammans !
Det är hela 16 månader sen du låg där, vart har tiden tagit vägen??
Älskar dig min ögonsten!
Men de är ju så att jag har blivot beroende av att kolla en blogg och allt runt om den och när jag gör de så gråter jag mass viss av tårar och jag blir helt slut. och detta hände prcis så nu är jag helt tom och komme inte på så mycket att skriva.
Och i denna stund ser jag åxå att det är dags att bege sig till dagiset och hämta hem busungen alexnader åxå.
Så jag får helt enklet försöka komma på det tills ikväll eller imorgon så får ni ett inlägg då, och då ska jag försöka att inte läsa bloggen innen för då är de kört igen =(
Så ha en fortsatt bra dag allesammans !
Det är hela 16 månader sen du låg där, vart har tiden tagit vägen??
Älskar dig min ögonsten!
