Vart?
Vart tog min insperation vägen?? förut för fler flera år sedan, ja då sydde jag mycket, gick ett linne sönder sy sydde jag om det, lika så med byxor och tröjor. Men nu då?? Har massa kläder som jag KASSTAT bara för att de varit ett LITET hål i dom och jag har inte ens försökt mig på att sy om eller laga kläderna. Vart tog insperationen vägen, att bara kunna plocka fram nål och tråd och fixa till allt!!??
Sen var jag helt tokig på att göra frisyrer.Jag gick inte utan för dörren om jag ej hade gjort en frisyr. och Kusinerna fick fleraa flera gånger vara provdockor för att jag VILLE göra frisyrer.Men det där slocknade mer och mer när jag VISSTE att jag inte skulle kunna gå FRISÖRLINJEN. Men jag fortsatte ändå att göra massa frisyrer och sen vet jag inte vad som hände. Försvann all insperation eller? Glömmde jag bara bort hur man gjorde? Ja det är frågor jag ställer mig dagligen. Jag älskar fortfarande att pyssla och fixa med hår.Men mitt eget hår är jag så trött på så det slänger jag bara upp i en hästsvans eller knut mitt på huvudet, ja det har jag gjort ni i lite mer än 2,5 år =/ Och nu bor jag inte längre vid mina kusiner så nu har jag ingen jag kan tvinga att sitta hårmodell!! Kanske ska jag låta både Anton och Alexander bli LÅNGhåriga så jag kan fixa och trixa med deras hår =) haha nej då så långt får de inte gå.
Jag vill ha tillbaka mina pillrande smala fingrar som ej kunde vara stilla!!!
Vart tog all insperation om alla drömmar vägen?? jag hade ju så MÅNGA mål som jag ville nå upp till. Vart har jag kommit; inte ens halvvägs eller?
Visst man har inte samma tid och möjligheter att GÖRA allt man vill när man har 2 st barn, man blir faktist lite upplåst, men jag är ju fortfarande samma Linda och jag finns ju här. Jag är ingen annan bara för att jag fått 2 st barn. Jag kanske bara har ändrat syn på lite saker och ser saker från ett annat håll just nu. Men det är ju fortfarande jag!!!
Jag 13 år...
Sen var jag helt tokig på att göra frisyrer.Jag gick inte utan för dörren om jag ej hade gjort en frisyr. och Kusinerna fick fleraa flera gånger vara provdockor för att jag VILLE göra frisyrer.Men det där slocknade mer och mer när jag VISSTE att jag inte skulle kunna gå FRISÖRLINJEN. Men jag fortsatte ändå att göra massa frisyrer och sen vet jag inte vad som hände. Försvann all insperation eller? Glömmde jag bara bort hur man gjorde? Ja det är frågor jag ställer mig dagligen. Jag älskar fortfarande att pyssla och fixa med hår.Men mitt eget hår är jag så trött på så det slänger jag bara upp i en hästsvans eller knut mitt på huvudet, ja det har jag gjort ni i lite mer än 2,5 år =/ Och nu bor jag inte längre vid mina kusiner så nu har jag ingen jag kan tvinga att sitta hårmodell!! Kanske ska jag låta både Anton och Alexander bli LÅNGhåriga så jag kan fixa och trixa med deras hår =) haha nej då så långt får de inte gå.
Jag vill ha tillbaka mina pillrande smala fingrar som ej kunde vara stilla!!!
Vart tog all insperation om alla drömmar vägen?? jag hade ju så MÅNGA mål som jag ville nå upp till. Vart har jag kommit; inte ens halvvägs eller?
Visst man har inte samma tid och möjligheter att GÖRA allt man vill när man har 2 st barn, man blir faktist lite upplåst, men jag är ju fortfarande samma Linda och jag finns ju här. Jag är ingen annan bara för att jag fått 2 st barn. Jag kanske bara har ändrat syn på lite saker och ser saker från ett annat håll just nu. Men det är ju fortfarande jag!!!
Jag 13 år...
Kommentarer
Trackback
