Förlossningsberättelse
Allt började ganska lungt natten till onsdagen med lite sammandrgningar som gjorde att jag ej kunde sova. Marcus började prata om att åka in på en gång för han var livrädd att det skulle gå fort. Men enligt mig så hade vi inte tid med att föda något barn då för vi hade bilbesiktning kl. 7 på morgonen och jag kunde inte ringa och avboka den för det var ju försent. SÅ vi somande väl runt en 3 tiden på natten och marcus for sedan iväg och besiktade bilen. Sen vid 9 tiden så körde han Alexander till dagiset. På morgonen så hade jag fortfarande sammandragningar som höll i sig lite längre än vad dom brukade men dom gjorde ju inte ont osv. Höll väl på och små plockade och städade lite smått här hemma och kände att sammandragningarna blev lite starkare och starkare under dagen. Vid 2 tiden så åkte jag och hämtade Alexander på dagiset och då var dom nästan som bort blåsta igen.
Vid 3 tiden började dom komma tillbaka och lite tätare så jag ställde mig i duschen för att se om dom försvann och det gjorde dom inte så fick lite förhoppningar om att jag kanske skulle få föda ett litet barn under den helgen! Berättade för marcus hur jag hade kännt hela dagen och att det fortfarnde höll i sig och då började han med sitt tjat igen!! om att åka in och hur ont dom gjorde. Men dom gjorde ju inte så ont.
Klockan blev väl efter 4 tiden och jag började med maten och vi satt oss och åt hela familjen och jag kan idag säga att det inte var så kul att laga mat samtidigt som det kom massa förvärkar som jag skulle klocka =) men det fixade vi så bra så!! Värkarna kom med allt från 3 - 6 minuters mellan rum och marcus ville verkligen att vi skulle åka in för han var så nervös och rädd. Men jag hade ju fortfarande inte ont av värkarna.
Vid halv sjuntiden så ringde vi svärmor och sa att vi skulle åka in eftersom att dom på förlossningen sa att vi var välkommna in när vi ville eftersom jag var omföderska. Så jag tänkte att jag åker väl in för att få se om något har hännt, jag visste att jag ändå skulle få åka hem och sova igen =)
Så när klockan var vid sju tiden så lämnade vi av alexander och hans packning och stod där och pratade lite och som vanligt hade jag en värk där åxå men den gjorde inte heller ont eller ingenutav dom ska jag väl säga. Sedan åkte vi och tankade och sedan for vi in till falun/förlossningen. Hela vägen från bilen på parkeringen in till förlossningen så gick jag sakta sakta för då kom värkarna titt som tätt fast dom var mäst bara obehagliga, inga onda typer nu heller.
Kommer in dit och får en jätte trevlig barnmorska och vi pratar lite sedan ska hon kolla mig. Blir kollad vid 20.00 tiden och oopppsss jag var öppen 4 cm så inte får lilla Linda åka hem och sova inte. Tji där fick jag och Marcus såg ganska nöjd ut att vi hade åkt in!
Men som vanligt så slutade värkarna komma när jag väl låg där inne, för de gör dom jämt på mig för jag har en sådan skräck för sjukhus att jag skulle kunna dö. Men sakta men säkert så kom dom tillbaka efter en stund.
Men dom gjorde fortfarande inte ont jag kunde ligga där och andas igenom dom som inget hade hännt, men dock så gick antons hjärtljud ner väldigt mycket vid varje värk så läkaren kalldes in och jag fick prova ligga åt alla möjliga olika håll och kanter. Vid 21 tiden så var jag öppen 6 cm och jag tänkte att ja detta går ju ganska bra så det blir nog ett barn i natt!!
Värkarna kom tätare och började kännas mer och mer. Tyvärr fick dom kalla in läkaren igen för Atons hjärtljud bekymmrade dom en aning. Och nu skulle dom ta hål på hinnan och sätta en liten elektråd på antons huvud för att mäta hans hjärtljud hela tiden. sagt och gjort och det var inte det skönaste jag gjort direkt!
Blev kollad igen och var då öppen 7 cm och marcus skulle gå ut till bilen och hämta våran packning för här skulle det ju födas barn. Och det var tur att han gick när han gick för han hann precis komma tillbaka in i rummet igen och typ hämta andan för sen gick det fort.Började med lustgas 21.40
Antons hjärtljud var inte alls bra dom var jätte låga vid varje värk och sedan stegrade dom jätte mycket pga stress så läkaren kom in igen och skulle ta en syreprov för att se om dom skulle vara tvugna att dra ut han med sugklocka, tång eller tjejsarsnitt. Men barnmorskan ville kolla en sista gång medans läkaren plockade fram allt hans kulle ha. Och när hon kollar så är det bara en kant kvar så där är hon och pillar och jag vrålar att det gör ont som satan och sedan så sparkar jag hon rakt i magen så hon for bakåt! Och hon skriker att barnet är på väg ut att huvudet snart är ute och alla får panik för inget är framplockat. Alla springer runt som yra höns, marcus får hålla i mig så jag inte ska sprakas nått mer och jag får inte ha min kära lustgas längre. för nu är det bråttom!! anton måste ut han mår inte alls bra så jag får krysta och krysta fast jag ej har värkar. Och 21.58 så ploppar en liten Anton ut som är väldigt nedtagen men hämtar sig efter en stund!! Så en förlossning som gick på 2 timmar knappt och jag hade kanske ont från att jag var öppen 7 cm....
det var tur att jag gav med mig och lyssnade på marcus att vi skulle åka in för annars hade vi nog kanske fött barn i hallen eller i bilen =)
Anton var 51 cm lång och vägde 3520 gram
Anton bara någon timme!
